Vid ombyggnader generellt finns
det många osäkra faktorer t ex:
– Om
relationshandlingar stämmer.
– Om
konsultens handlingar stämmer…
– Måtten
kan varierar i en samma byggnad och måste ofta mätas upp var för sig på plats,
t ex vid fönsterbyte måste i förekommande fall varje fönster och nisch mätas upp.
– Vilka material man stöter på
bakom eller under det som kan inspekteras okulärt.
– Status på dolda konstruktioner
samt eventuella fuktskador.
– Förekomst av hälso- och miljöfarliga
ämnen.
– Projektörernas handlingar och
inventeringar är ofta ofullständiga.
Om kompetensen:
Kunskap om byggnadsteknik och material i hus från olika epoker är generellt dålig vilket försvårar både projektering och planering av utförandet.
Det verkar som om bristande kunskap och erfarenhet om äldre byggmaterial och tekniker samt om planering och förberedelser av ombyggnader kan utgöra
flaskhalsar i projekten.
När väl förutsättningarna är kända
handlar det om att bereda arbetet väl för att minimera störningar för
hyregäster och för sig själv! Detta är också en kompetensfråga!
Enligt siffror från Statistiska Centralbyrån och Sveriges Byggindustrier ligger fördelningen mellan ombyggnader och nyproduktion relativt jämt år från år – åtminstone investeringsmässigt. Hur ser det då ut på utbildningsplanet? Hur stor andel av studerande på byggprogrammet och vid högskolan utbildas till kvalificerade ombyggnadsingenjörer och ombyggnadstekniker? Finns det yrkesbevis för dylika? Finns det ens någon kvalificerad utbildning för rivningsarbetare och demonteringspersonal – utöver håltagare?
Hur många utbildningar tar upp ombyggnadsproblematiken och skräddarsyr eleverna för att kunna hantera denna?
I projektet hoppas vi i alla fall kunna visa några kompetenshöjande arbetsinstruktioner!
