Många av de som debatterar, diskuterar – och tar beslut(!) om
miljonprogrammets har själva helt andra livsvillkor än de som berörs mest av de
beslut som tas. Många har säkert ett gott mått av empati, men hur många känner verkligen de männsikor som berörs och vet hur de har det egentligen???
Vilken måttstock
används vid bedömningarna?
Är det debattörernas och beslutsfattarens anammade fördomar och förutfattade
meningar eller är det faktiskt insyn och kunskap om boendes reella behov och
förutsättningar i varje hus och varje lägenhet som utgör måttstock för vad kunderna kan och vill hantera ekonomiskt?
Själv tror jag att det många gånger är en godtycklig balans
mellan fakta och fördomar som avgör investeringsbesluten. Inte minst när jag i
en Chalmersrapport läser följande formulering, baserad på de studerandes
intervjuer med ”sakkunniga”…
Citat: ”Ur hyresgästens
perspektiv bör det vara trevligare att bo i en nyrenoverad lägenhet redan idag,
till en marginellt högre hyra än i den befintliga byggnaden som ju har
en markant lägre standard”.
Enligt vems måttstock då?
Det som är marginellt för en hyresgäst skulle
mycket väl kunna vara markant för en
annan – både vad gäller hyra och standard!
Endast med mycket god insyn i de boendes livssituation och
ekonomi i varje hus och område kan detta avgöras. Att förbehållslöst ta till
sig debattörer och andra ”tyckares” förutfattade meningar borde ge
vanskliga beslutunderlag.
Tack och lov finns det
också kloka förvaltare som inte i onödan äventyrar sina egna kunders ekonomi!
I denna förstudie medverkar bl a representanter för tre allmännyttiga bostadsbolag
som samtliga dels tycks ha god insyn i sina kunders situation och även förstår
att prioritera mellan omfattande ombyggnadsåtgärder och kanske mer
kostnadseffektiva förvaltningsåtgärder. Istället för, som litteraturstudien också
visat exempel på, absurda argument för att en upprustning medför höjda
inkomster för de boende…???!!!
Vilken arbetsgivare
höjer din lön för att du plötsligt råkar bor i ett hus med högre standard? Det kan väl bara finnas en trovärdig förklaring till denna ”lysande”
statistik (från bostadsbolag), dvs att standardhöjningen måste ha bidragit till att nya hyresgäster med bättre inkomster bosatt sig i området – och de gamla flyttat?
De ursprungliga hyresgästerna har kanske ansett att standardhöjningen varit marginell. hyreshöjningen markant och plånboken tom?
Jag undrar bara: Vem var målgrupp för upprustningen och var tog de ursprungliga hyresgästerna med de markant lägre inkomsterna vägen?
Citat och argument i detta inlägg återfinns bland annat i denna rapport: Miljonprogrammet –
Riva eller renovera, som för övrigt gör en bra ekonomisk jämförelse mellan olika investeringsalternativ!!!
