Ett ombyggnadsprojekt säga vara fullt av överraskningsmoment – antagligen fler än än i ett Kinder Egg 
.
Metoder för att undvika dessa ”överraskningsmoment” som föreslås av medverkande i förstudien är bl a:
– bättre inventeringar från början,
– mer kunskap om äldre hus samt
– entreprenörens medverkan i ett tidigt skede
Samtliga förslag som diskuterats kan sannolikt borga för en effektivare ombyggnadsprocess och undvikande av onödiga entreprenadkostnader. Två förutsättningar att ta hänsyn till:
– det finns rimlighets-gränser för hur mycket en inventerings bör omfatta och kosta kontra vad som är utförandemässigt motiverat.
– Lagen om offentlig upphandling (LOU) – vilken ”arbetsgång” tillåter den?
Länk: Färsk Debattartikel om LOU)
En annan tanke som slår mig:
”Om nu så många är så medvetna om de s k överraskningsmomenten i ombyggnadsprojekt – hur kan det då vara överraskningar???”
Kan ombyggnadsprocessen bli bättre på att ta höjd för dessa ”förutsägbara överraskningar”? Erfarenheter finns ju uppenbarligen – liksom fakta om äldre bebyggelse. Varför måste vi då bli tagna på sängen i varje projekt (ombyggnad som nybyggnad)? Är det bara LOU´som är problemet?
Har det med utbildning eller erfarenhetsåterföring att göra? Eller är det bara mer bekvämt att skylla på LOU än att lära sig (beställarna) att använda sig av LOU på ett funktionellt sätt? Inom vårt projekt fokuserar vi på på spridning av kunskap och kompetens:
Hur implementerar vi kunskapen och sprider erfarenheterna?
– Spetsutbildning inom ombyggnadsteknik?
– Ta bättre tillvara på erfarenheter och dela t ex via internet?
– Ta fram processer för upphandling, inventeringar och genomförande av mbyggnadsprojekt – med stöd av LOU?
Vågar inte lova för mycket, men jag själv bedömer att det är här insatserna behöver göras för att förbättra förutsättningarna vid ROT-jobb!
